3×5

Alla bilder är från Hannas kamera.

Vi lyssnade och njöt

  • Invigde festivalen under ett träd i en park med en privatspelning av Thomas Stenström.
  • Dansade loss mitt i publikhavet till Tinie Tempah och rappade med så gott vi kunde.
  • Rockade loss med tältgrannarna till Graveyard.
  • Avslutade kvällen med Chris Cornells ljuva stämma.
  • Dansade och pausade tillsammans med Panetoz.
  • Alina Devercerski fick alla att flytta på sig i takt till musiken men hon själv borde flytta sig till en mindre scen tills scennärvaron blivit förbättrad.
  • Åt mat och gungade med till Ane Brun.
  • Sjöng, hoppade och dansade till Gavin DeGraw.
  • Försökte förstå mig på The Soundtrack of Our Lives musik men kunde inte sluta tänka på att sångaren såg ut som Hagrid i Harry Potter.
  • Thåströms energi på scen och hesa stämma var ett perfekt avslut på torsdagskvällen.
  • Åt mat med Melissa Horn i bakgrunden och flydde från regnet och lyssnade på avstånd.
  • Familjen fick kroppar att skaka, fötter att hoppa och huvuden att snurra.
  • För första gången någonsin kan jag helt ärligt säga att Kent är bra, i alla fall live.
  • Slagsmålsklubben fick alla att studsa i spontandans överallt på området med sin elektropop och passade även utmärkt som bakgrundsmusik till maten.
  • Markus Krunegård med sina pricksäkra texter fick hjärtat att slå extra slag och redan vid introt av Jag är en vampyr spred sig ett lyckorus genom hela publiken.
  • Timbuktu med sin glädje, energi, fantastiska scennärvaro och grymma publikkontakt bjöd på en utav festivalens bästa spelningar.
  • Stod längst fram, i mitten på Den Svenska Björnstammen som fick hela Karlstad att dansa.
  • Lars Winnerbäck avslutade festivalen och gjorde mig tårögd till tonerna av till Hugger i sten. Och när han körde Jag har väntat på ett regn och himlen öppnade sig över publiken och vattnet öste ner fick jag gåshud över hela kroppen.

#pip2012

Så jäkla underbar festival. Så himla fina artister och människor. Jag ville verkligen inte lämna Karlstad igår. Fick smått ångest när bussen rullade in i Jönköping och regnet smattrade mot fönsterrutorna. Visserligen regnade det mer i Karlstad, men det kändes gråare, blötare, kallare och tråkigare här. Det jag mest såg fram emot mest när jag tillslut kom hem var att få sova i en riktig säng och ta en lång dusch. För, man är inte så kräsen efter drygt en vecka i tält. Det tråkigaste med de önskedrömmarna var att jag dagen innan mest såg fram emot var att få hoppa, dansa, jubla och sjunga för full hals tillsammans med mina tjejer och nya vänner. Fascinerande hur saker kan ändras under ett dygn. Sen började jag nästan gråta av utmattning, glädje och saknad – visste inte riktigt hur jag skulle handskas med alla mina känslor. Och efter 30h utan sömn slocknade jag i soffan redan vid halv sju. Idag har jag mest legat i soffan och slappat, tagit igen mig och saknat det som varit.

Lägger snart upp en lite lista över artisterna och spelningarna. Allt för att ni ska kunna förstå hur underbar och fantastisk festivalen var.

Redo för festival

Har spenderat dagen på stan i jakt efter det sista till Putte i Parken. Saker som en regnponcho, våtservetter, gummistövlar och torrschampo fick följa med hem och ligger nu nedpackade i resväskan tillsammans shorts, linnen, tjocktröjor och klänningar. Hann även med ett gympass på Sportlife så kommer vara riktigt go och mör i kroppen under morgondagens bussresa.

Åker vid elva imorgon och kommer hem någon gång på söndag.
Hoppas ni får en fin vecka kära och tålmodiga läsare, för det kommer jag ha!

 

Kommer inte uppdatera bloggen under veckan, men kommer finnas på instagram och twitter. Så följ mig där @philippalokko